Den gångna helgen har undertecknad ägnat åt att gå igenom gammalt bråte och städa en utflyttningsklar lägenhet. Det är ett hårt arbete. Att möta sina gamla minnen i form av saker och bilder man stoppat undan och glömt är ibland en långdragen process. Ännu mer fascinerande är det när en del av minnena inte är ens egna, utan en äldre generations. Förr i världen sparade man saker så länge de var hela och rena och även efter det, eftersom en trasig pryl kunde bidra med reservdelar till ännu fungerande prylar. (Alltså återvinnas.) Idag kastar vi bort saker så fort de är omoderna. Anders Wijkman skrev nyligen om detta fenomen när det gäller mobiltelefoner i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Vad är det för fel i att ha en fullt fungerande mobil som har ett eller två år på nacken?
I morse hörde jag Filippa Knutsson (i en repris från i våras) berätta om den tidlösa designen i hennes kläder och den stolthet hon kände när folk berättade för henne att de fortfarande hade 7 år gamla plagg av hennes märke hemma. Själv är jag stolt över att bära och använda mina (ibland ärvda) grejer som med rätt omsorg kan hålla många långa år framöver och då med allra största sannolikhet är moderna igen!
Ps.För den som är intresserad av prinsessevintage kan ett besök på V&A i London rekommenderas. Där visas Grace Kellys fantastiska kläder fram till slutet av september. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar