Planering av september månad.

Skolstart och nystart. I samband med att höstterminen sätter igång är det mycket på gång i miljö- och karriärsammanhang. Kanske väntar en dig ny grön karriär i september?

Den stundande helgen inrymmer ”En dag för framtiden” i regi av Tällberg foundation. Det kommer bland annat att handla om hållbart ledarskap och hållbar stadsplanering. Seminarierna är gratis, men eftersom platserna är begränsade måste man anmäla sig i förväg. Arrangemanget håller till på Skeppsholmen i centrala Stockholm.

I början av september är det återigen dags för den årligen återkommande World Water Week på Älvsjömässan. Som frivillig volontär har man tillträde till evenemanget, annars får man betala en ganska saftig avgift. (Studenter har rabatt.) Årets tema är Water Quality Challenge och som deltagare kan du med hjälp av en eventfinder planera din vecka i detalj.

Andra veckan i september är det Career Days i Globen (Ericsson Globe Arena) och för den som vill träffa arbetsgivare och trycka på vikten av miljömedvetenhet i arbetslivet (om du vill ha jobb bör du dock inta en mer ödmjuk profil) är det en god idé att anmäla sig. Att delta kostar 110 kr, men den som är medlem i Shortcut eller Careerbuilder, alternativt prenumererar på Ny Teknik kan delta mot en serviceavgift på 10 kr. (Föranmälan krävs.) Räkna med stor uppslutning.

Vare sig du är intresserad av den globala vattenfrågan eller en karriär som fondmäklare så finns det evenemang för alla. Det gäller bara att välja. Valet är ditt!

Myra drar sitt strå till stacken och agerar bioreaktor.

Ett återkommande tema i den här bloggen den senaste tiden har varit den flitiga myran. I sina bästa stunder agerar myror inspiration åt både samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga forskare - för att inte glömma åt den kulturella industrin. 1998 gav både Dreamworks och Pixar ut varsin film där huvudkaraktären var myra. I Antz gestaltade Woody Allen arbetsmyran Z som efter att ha blivit kär i en myrprinsessa (Anne Bancroft) välter upp och ner på myrsamhällets hierarkier och grundvalar. Ett småkryps livs rollista är inte lika diger, men Kevin Spacey (om någon minns honom) spelar Hopper, en av de elaka gräshopporna som kräver att de förtryckta myrorna samlar ihop deras mat. När en av myrorna lyckas sumpa de ihopsamlade fröna bestämmer han sig för att leda ett gäng insekter i revolt.

Myror må vara modiga och påhittiga varelser i människans ögon. Flera miljoner års evolution har dessutom gett myrorna magar som vi närmast kan beskriva som bioreaktorer i miniatyr. Det är de träknaprande termiterna vars tarmar innehåller mikroorganismer som omvandlar i en kemisk process träet som termiten tuggar i sig till etanol och vätgas. Och tänka sig, just dessa behöver människan för att ställa om ett oljeberoende samhälle till ett på sikt mer hållbart samhälle på biobränsle. Termiternas tarmbakterier har visat sig vara snabba och effektiva. Enligt det amerikanska energidepartementet (ja, du läste rätt) kan ett pappersark genom denna process ge två liter vätgas. Detta får förstås forskare och investerare att gå i spinn. I USA hoppas man förverkliga drömmen att bygga en bioreaktor som ska fungera enligt samma principer som termiternas etanolalstrande magar. Intresset för projektet har fått oljebolag som Shell och BP att investera i biobränsleverksamheter. BP lade ut 700 miljoner kronor för att köpa Verenium. Förhoppningsvis för att utveckla och inte avveckla verksamheten, vars produkt är en konkurrent till BP:s huvudsakliga inkomstkälla olja.

Liksom i filmens värld, där myrornas gärningar syftar till något gott, är det en solidarisk insats att tillverka bränsle av cellulosa istället för av ätlig majs. Det är vad vi människor skulle kalla för att dra det längsta strået.

Ny lyskraft åt den amerikanska drömmen

Amerikaner har bristande kunskap om sin energianvändning (vilken resulterar i drygt en femtedel av jordens koldioxidutsläpp). Det visar en undersökning, som nyligen presenterades av Vetenskapsradion. På frågor om hur man kan spara energi och sänka koldioxidutsläppen svarar majoriteten att de måste sluta köra bil eller släcka lyset. Det vill säga: avstå från att göra saker som man vanligtvis gör, något som säkert känns som en uppoffring och en försämring av livskvaliteten. Utifrån detta förstås att det överhängande klimathotet upplevs som ett hot mot den amerikanska livsstilen och drömmen. Alltså ett hot som når samma nivå som terrorismen. Att få ser lösningar i att byta ut lampor mot lågenergilampor och köra bränslesnåla bilar med alternativa bränslen, verkar ligga långt bort för många av de tillfrågade.

Desto mer glädjande är det då att det finns dom som bidrar med optimistiska synsätt på människan och klimatet. Därför säger jag grattis Johan Rockström till utnämningen ”årets sociala kapitalist”. Som chef på Stockholm Resilience Centre bidrar han med ett perspektiv som får folk att vilja vara med och påverka. För i realiteten utgör inte miljön ett hot mot ekonomi och välfärd. Nej, naturen och dess ekosystem utgör själva grundvalen för den mänskliga ekonomin. I sitt arbete har Johan Rockström varit involverad i framtagandet av instrument som ska underlätta att värdesätta de ekosystemtjänster som naturen levererar gratis. Att åskådliggöra kopplingen mellan ekonomi och ekologi kommer att få fler företag och länder att få upp ögonen för hur beroende deras verksamheter är av en frisk miljö. En livskraftig ekonomi utgår alltid ifrån en livsduglig ekologi. Med den vetskapen och bättre kunskap om energibesparingar kan amerikanerna få tillgång till ny belysning av och åt den amerikanska drömmen.

(Lampan på bilden är en lågenergilampa.)

Zvamparna zom zombifierar

I inlägget "Apa efter naturen" skrev jag om myror och deras inspirerande organi-sationsstruktur. Nu visar det sig att myrorna hela tiden varit marionetter åt en högre stående organism: En svamp. Likt science fiction tar svampen över sitt värddjur och styr dess steg i en för svampen önskvärd riktning. (Se klippet där David Attenbourgh kommenterar det absurda förloppet.)

Bland de kommentarer till artikeln 'Zombie ants' controlled by parasitic fungus for 48m years finns det dom som ser likheter med dystopiska framtidsscenarier eller helt enkelt en potential att efterapa svampens metod för att ta fram biologiska stridsvapen. Och jag som trodde att det redan fanns substanser som får människor att göra de mest ofattbara saker? (Efter att ha skrivit in sökordet "drunk", "wasted" och "koffein" på youtube tyckte jag emellertid att det var helt oetiskt att länka till det jag såg.)

När jag ändå är inne på ämnet "hjältar" och förebilder passar jag på att tipsa om en blogg med koppling till en nyutkommen bok: Eco Barons av Edward Humes. Hängde ni med? Kolla länken, vettja!

Superhjältar bidrar inte till en grönare värld.

Den här bloggens undertext är tagen ur filmen Gladiator. Inför filmens inledande slag utropar hjälten Maximus: ”What we do in life echoes in eternity”. Som undertext står orden för det ansvar vi har för vår egen och planetens hälsa. Maximus är en ofrivillig hjälte vars värderingar vi kan relatera till i fråga om vänskap, familj och godhet.

Alla hjältar är inte samma goda förebilder, vilket visas i ny forskning. Det handlar om de olika stereotypa manliga ideal som pojkar och unga män (4-18 år) kommer i kontakt med, genom böcker, film och spel, och således påverkas av. Studien målar upp en negativ bild av superhjälten som överdrivet macho, rättsskipande och lösandes problem med våld. Att den tecknade superhjälten i serietidningarna framställdes som en vanlig människa under hjältedräkten: mer komplex och sårbar har man inte lyckats överföra till filmduken. Här framstår han som vilken annan actionhjälte som helst. Det ofta förekommande våldet ges alibi i hjältens goda intentioner. Störst problem ser forskaren i de superhjältar som inte bara har superkrafter utan även har supermycket stålar. De har en utlevande stil med smak för dyra prylar, kvinnor och sarkasm. Ingen skurk utgör ett så stort hot som risken att hjälten blir kär (och således sårbar).

Så vad har detta med miljö och hållbarhet att göra?

Hållbart är det samhälle som är anpassat till jordens tillgångar och inte överkonsumerar dessa. Hållbarhet är förknippat med de förutsättningar vi skapar åt kommande generationer. De värderingar den yngre generationen får med sig avspeglar sig i hur de vill leva. Om förebilderna konsumerar dyra bilar och kvinnor, samt har en cynisk syn på världen blir det en eftersträvansvärd livsstil. En överdriven konsumtion leder till ett överutnyttjande av jordens resurser och är inte hållbart.

Att förstå mekanismerna som styr marknadsförare och filmproducenter är att få bättre förutsättningar till att klä av budskapen och blottlägga värderingarna de förmedlar. En kurs i medievetenskap är kanske bra, men sunt förnuft är ännu bättre. De föräldrar som bistår sina barn i deras utveckling och samtidigt är goda (hållbara) förebilder är mina superhjältar!

Apa efter naturen

The Guardian gör inte bara gammaldags tidningsjournalistik (som med modern teknik publiceras på webben). De gör bra radio också. Alok Jha presenterar The Guardians vetenskapsradio och i veckans avsnitt får åhöraren lära sig hur djurens organisationsförmåga i flockar och stim kan lära oss något om kommunikation och beslutsfattande. En amerikansk forskare har upptäckt att myror har en fantastisk förmåga att hitta mat och skydda sig mot fiender genom smarta strategier. Även om den enskilda myran inte är särskilt intelligent (minneslängd på 10 sekunder) är stacken framgångsrik genom sin organisation. Kunskapen skulle kunna komma till nytta inom affärsvärlden, politiken och ingenjörsvetenskapen. Att forskarna låter sig inspireras av naturen är inget nytt. Det som kallas biomimetik handlar om att ta till vara naturens lösningar i produktutveckling och materialframställning. Några resultat av biomimetik är båtfärg och smutsavstötande fönster. Forskning bedrivs bland annat på KTH i Stockholm och Uppsala universitet.

För den som undrar över vad snäckan har med texten att göra hänvisar jag till de gamla grekerna. I en av antikens berättelser får en fiffig man vid namn Daidalos uppgiften att trä en tråd genom en snäcka. Han lyckas med detta genom att begagna sig av en honungssugen myra. Daidalos kallas av vissa för världens förste ingenjör.

A Space Odyssy eller hur Homer Simpson blev miljöaktivist.

I en ny artikel i Miljöaktuellt uppmanar fysikern Stephen Hawkins mänskligheten att påbörja koloniseringen av rymden. Bakgrunden är att klimathot och miljöförstöring kommer att leda till resursbrist och begränsa möjligheterna för människans överlevnad på jorden. I rymden ser han ny potential för mänskligheten och en lösning till att fördela riskerna. Miljardären bakom Virgin Galactic, Richard Branson, har redan introducerat rymdfärder – om än dock bara för turister som betalar bra. Bland de som turistat i rymden finns Guy Laliberté, grundaren till nycirkusen Cirque du Soleil. Han fick betala 35 miljoner dollar, c:a 250 miljoner kronor, för sin rymdfärd som genomfördes 2009. Att vi ska bege oss ut i rymden och finna räddning är det dock inte alla som håller med om. George Meyer är manusförfattare och pappa till Homer Simpson. I ett debattinlägg på nyhetskanalen BBC manar han istället mänskligheten till solidariska handlingar för att rädda planeten Jorden. Han vill nämligen inte bosätta sig på ställen som Jupiter, eftersom han tycker om den planet vi bor på och helst inte ens vill lämna sin stadsdel. Dessutom oroar han sig för att både små och stora saker kan gå sönder på ditresan.

"And if the ecosystem does collapse, we can always load ourselves into enormous rockets, and make a fresh start on Jupiter.

But here's the thing: I don't want to move to Jupiter. I don't even want to move across town.

Precious knick-knacks would get broken; I'd have to order new stationery.

Let's be real: even a well-planned move to Jupiter would be stressful, and tough on relationships. For this reason alone, we should not turn the earth into an apocalyptic hellscape."

Lösningen ser han i människans förmåga att samarbeta. Dessutom är han tolerant genom att välkomna dem som tidigare varit helt uteslutna i miljörelaterade aktioner. Är man manusförfattare till ”The Simpsons” kan man inget annat än avsluta med humor:

"So join us. We won't judge you. If you are not currently choking a panda, welcome aboard!"

Chocolate moose eller chokladmås.

När nyheterna fylls med katastroflarm från platser där det antingen finns för mycket eller för lite vatten för att det ska vara hälsosamt, glöms de nu gamla - men fortfarande pågående, katastroferna bort. Med de här bilderna från oljeläckan i Mexikanska golfen är det inte svårt att dra sig till minnes. Bilden på den oljeindränkta måsen får mig att associera till något mycket roligare: den galne svenske kocken i Mupparna när han fått för sig att "chocolate moose" inte är en fransk dessert utan en svensk älg doppad i choklad. En inte helt given kombination.

Gröna hjältar.

Det finns en del fantastiska och fantasifulla figurer därute som med alla tillåtna (eller otillåtna) medel bekämpar djurens och naturens fiender. Men det handlar inte om de djurrättsaktivister som filmar oegentligheter i djurhållningen som svenska uppfödare av grisar eller mink avslöjats med. Nej, huvudrollen har istället bisarra karaktärer med namn som "The Swamp Thing" eller "Poison Ivy". Den amerikanska konsumentsajten The Daily Green presenterar här de sju bästa tecknade serierna på temat miljö.

Naturen i kulturen.

Teatern är en utmärkt scen för samhällskritik. Därför tänker jag i följande rader ägna mig åt lite ohämmad marknadsföring av detta medium. I en ny uppsättning på Stockholms stadsteater spelar Helge Skoog en pensionerad lärare som kritiserar dagens människa och hennes förödande förhållningssätt till naturen. I monologen framförs en önskan om ökad ödmjukhet inför naturen. Pjäsen heter Sit Down Tragedy och börjar spelas i augusti, samtidigt som det är utomhussäsong med danstema (klicka dig vidare till Parkteaterns program) i Stockholms parker. Grön teater åt folket!

Pappershandduk vs. Handdukstork

För ett par år sedan deltog jag i World Water Week för första gången. Under en veckas tid träffas representanter för organisationer, företag och media och diskuterar vatten - en av förutsättningarna för liv på den här planeten och en av de numera största orsakerna till konflikt på den här planeten. Tyvärr.

Att alla inte har tillgång till samma resurser som vi i Sverige stod klart för mig under ett toalettbesök under World Water Week. Tillsammans med en annan kvinna stod jag och tvättade händerna. På mitt vanliga manér lät jag vattnet flöda fritt samtidigt som jag tvålade in händerna, varpå jag sköljde dem. Kvinnan bredvid mig började med att tvåla in händerna - utan att vrida på kranen. Därefter sköljde hon snabbt av dem och torkade dem med minsta möjliga mängd pappershandduk. Huruvida jag använde pappershandduk eller handdukstorken minns jag inte. Däremot är det numera utrett vilket av dem som är mest CO2-effektivt. Vinnaren är: pappret! Åtminstone om du gör som kvinnan jag mötte på toaletten i Älvsjö och endast förbrukar ett ark!

Frys ut bakterierna!

En av mina vänner från Iran påpekade en gång att Stockholm var doftlöst. Där han kom ifrån var doften en del av stadens karaktär. Själv tycker jag att Stockholm har en sötaktig doft tack vare alla caféer som växer ur jorden som svampar, samt den utbredda förekomsten av pre-bake produkter som gör att även bensinstationerna kan erbjuda nybakt bröd.

Att Stockholm upplevs som luktfritt beror till stor del på dess relativa renlighet och kanske också på vår absoluta rädsla för kroppslukt. Därför gör vi allt för att stoppa den. Inte sällan med diverse kemikalier. Bakom all unken lukt finns små organismer som inte går att se med blotta ögat. Bakterier, kvalster och svampar som väcker obehag. Det är som författarna till en debattartikel i dagens DN skriver: "Orden antibakteriellt och bakteriedödande har till och med fått en positiv innebörd." Som en följd av detta använder sig företag av "antibakteriell" för att locka konsumenten till att köpa deras produkter. Det som glöms bort är att det även finns bakterier som är av godo. Din mage är till exempel full av dem. Att vilja ta död på alla bakterier skulle så småningom leda till vår egen död, eftersom de är nödvändiga i olika livsbetingade processer.

Ett sätt att komma till rätta med bakterier som skapar dålig lukt är att lägga exempelvis träningsskor i frysen. Bakterierna dör av kylan. Alternativet är ättika som är en naturprodukt. Blötlägg kläderna i vatten som spetsats med ättika före tvätt. Tvätta som vanligt. Lukten försvinner! Så fortsätt för all del att träna. En stark och frisk kropp har ett bra immunförsvar som bättre står emot elaka bakterier!

Detta är inget inlägg om mode.

Den gångna helgen har undertecknad ägnat åt att gå igenom gammalt bråte och städa en utflyttningsklar lägenhet. Det är ett hårt arbete. Att möta sina gamla minnen i form av saker och bilder man stoppat undan och glömt är ibland en långdragen process. Ännu mer fascinerande är det när en del av minnena inte är ens egna, utan en äldre generations. Förr i världen sparade man saker så länge de var hela och rena och även efter det, eftersom en trasig pryl kunde bidra med reservdelar till ännu fungerande prylar. (Alltså återvinnas.) Idag kastar vi bort saker så fort de är omoderna. Anders Wijkman skrev nyligen om detta fenomen när det gäller mobiltelefoner i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Vad är det för fel i att ha en fullt fungerande mobil som har ett eller två år på nacken?

I morse hörde jag Filippa Knutsson (i en repris från i våras) berätta om den tidlösa designen i hennes kläder och den stolthet hon kände när folk berättade för henne att de fortfarande hade 7 år gamla plagg av hennes märke hemma. Själv är jag stolt över att bära och använda mina (ibland ärvda) grejer som med rätt omsorg kan hålla många långa år framöver och då med allra största sannolikhet är moderna igen!

Ps.För den som är intresserad av prinsessevintage kan ett besök på V&A i London rekommenderas. Där visas Grace Kellys fantastiska kläder fram till slutet av september. Ds.