Och nu blir det mer reklam

Det finns dom som använder reklamen för att sälja en produkt eller tjänst och så finns det dom som vill få oss att fundera över våra inköp, vår livsstil och miljöproblemen dessa medför. Bland de senare återfinns bland annat WWF och Greenpeace, men även en brasiliansk organisation som med en estetisk och småporrig bild försöker kommunicera att förstörelse av naturen utgör ett hot mot arter. Jag undrar vad svenska RO skulle säga om deras vågade bild. Döm själv! Min egen favorit är Tarzan som svingar sig ut mot ett kalhygge. Förbaskat snyggt.

Titta det snöar. Igen.

Nu får den här vintern se till att vara över snart! Men för vissa vill det inte riktigt sluta snöa, trots töväder. Mjäll är inte den roligaste anledningen att ropa "Titta det snöar!". Därför erbjuder en rad schampomärken speciella mjällschampon. Nackdelen med dessa är att de ofta innehåller det svampdödande ämnet zinkpyrithon som förutom svamp även skördar andra goda mikroorganismers liv. Zinkpyrithon klassas som miljögift. Och det är ju inte bra. En medveten konsument anmälde nyligen L´Oréals schampo Elvital Anti Dandruff för vilseledande reklam, eftersom "det kemiska ämnet [zinkpyrithon] presenteras på ett positiv sätt vilket är vilseledande för konsumenter"

Lämpligt nog finns det ingredienser i vår närhet som är minst lika effektiva som det svåruttalade zinkpyrithonet. I SVT:s serie Trädgårdsapoteket visar James Wong hur man tillverkar sitt eget mjällmedel. Ingredienserna är få och det är fruktansvärt enkelt att koka ihop sin egen medicin. Här kommer receptet!

6 msk rosmarin

3 msk timjan

3 msk lavendel

kokosolja

Skölj och hacka de färska örterna. Lägg dem i en glasskål med lock och täck med kokosolja. Ställ skålen över vattenbad och koka på svag värme till dess att oljan antagit en vacker grön färg. Låt svalna och sila därefter bort örterna. Tillsätt pepparmyntsolja och häll upp på flaska. Använd oljan genom att smörja in hårbotten regelbundet.

Farligt vackert

I en serie fotografier visar J Henry Fair en annan sida av människans förorening - dess överraskande, men illusoriska skönhet. Bilden ovan är en närbild av det slam, med bland annat gips och fosfor, som är biprodukt vid framställning av gödsel. Tack vare(?) en viss förekomst av radioaktiva ämnen används slammet i kärnkraft och kärnvapen.

Andra bilder föreställer aluminiumframställning. Något som kan gå fruktansvärt fel och ta kål på allt liv som kommer i kontakt med de giftiga restprodukterna, vilket innevånarna i västra Ungern fick erfara 2010.

Genom kameralinsen upplever vi inte de giftiga ångorna utan bara föroreningarnas farliga skönhet. Den som känner sig sugen på fler vackra fotografier beger sig till Gerald Peters Gallery i New York eller tittar på bildspelet här.

Fiskafänge

I december skrev jag om en ny brittisk programserie som kommer att granska den internationella fiskeindustrin. I går kväll sändes första avsnittet av The Big Fish Fight. Och på Guardian jublar man. Äntligen någon som belyser fiskeproblematiken på bästa sändningstid och med ett stort antal kända ansikten att backa upp påståendena och kampanjen i sin helhet.

Att hälften av den fångade fisken slängs tillbaka överbord – död, är ju faktiskt helt oacceptabelt. De brutala fångstmetoder som används vid exempelvis fångst av tonfisk har fått Tesco att vakna och besluta sig för att anlita leverantörer med mer hållbara fångstmetoder.

Bland de deltagande kockarna finns Hugh Fearnley som syntes i svensk tv under jul- och nyårshelgen i serien ”Det goda livet”. Tänk om det fanns lika inspirerande, roliga och kunniga ”aktivister” som Hugh på vår sida Nordsjön. Då hade i alla fall jag varit gladare än laxen och piggare än mörten!

G-kraft eller hur din gran blir energi

Så var det dags att kasta ut julens vackra prydnadsträd. På många platser inne i centrala Stockholm bildas vid den här tiden på året en allé av döda granar längs med trottoarkanten. För att underlätta för de redan hårt prövade fotgängarna kan det dock vara en idé att lämpa av granen på en uppsamlingsplats eller ta den till en återvinningscentral (ÅVC).

Stockholm stad erbjuder goda möjligheter för den som vill bli av med sitt barriga granhelvete. Väl omhändertagen hamnar granen i värmekraftverket, bränns och blir energi. För att förstå hur mycket mer nytta en gran gör i värmeverket än utkastad i kylan, kan sägas att en uppbränd gran ger energi som motsvarar elen till fyra maskiner tvätt. Så gör en av årets första goda gärningar – kasta granen på rätt ställe. (För den som bor utanför Stockholmsområdet är det andra regler som gäller. Kolla på din kommuns hemsida för mer information.)

Stalinkrabbans undervattensinvasion

Det som roar norska turister, oroar WWF. Genom en pågående undervattensinvasion längs den norska nordkusten intar nämligen en stor krabbart nya territorier. I reklamen från Visit Norway får vi veta att man som turist kan åka ut och fiska krabborna som kan bli ett par meter stora och väga upp till 15 kg. Ett ben från krabban kan mätta en fullvuxen människa, vilket säger en del om krabbans storlek. I Aftonbladet kallar man den vitsigt för Stalinkrabba, eftersom det var ryssarna som planterade ut krabban i Barents hav utanför Murmansk på 1960-talet. Den var eftertraktad för sitt goda kött.

Naturligtvis måste ett så stort djur äta något för att kunna växa och det är just detta som av WWF ses som ett problem. Eftersom krabban är en invaderande, och därtill aggressiv art, hör den inte hemma i norska fiskevatten och hotar därmed de inhemska arterna. På sikt är det fullt möjligt att krabban tar sig ännu längre söderut och når den svenska västkusten. Visst skulle det kunna innebära nya möjligheter för yrkesfiskarna, men mer sannolikt blir den ett reellt hot mot befintliga bestånd och därmed fiskarnas framtida inkomster. Marknaden för krabba måste ju någon gång vara mättad, för inte vill väl krogarna överge sin fisk- och skaldjursmeny för att enbart servera krabbkött.

Vante söker maka

Blivit av med en mössa eller vante i vinter? Ibland undrar jag vad som händer med alla udda vantar som folk tappar. En ensam vante gör knappast några andra än enarmade banditer glada och såna finner man sällan på våra breddgrader. Min kompis Pauline, som bor i Oslo, berättade för mig om en supersmart affärsidé: Man samlar ihop alla borttappade vantar och parar ihop de udda exemplaren med andra udda exemplar. På så sätt får man nya, unika par som efter en tvätt kan säljas vidare. Det lär finnas någon i Oslo som startat sin verksamhet utifrån denna affärsidé. En vintervärmarsuccé att föra på export? Att förlora vantar verkar vara ett internationellt fenomen, vilket en sökning på "lost glove" ger en fingervisning om. Här är ett par av resultaten: Glove Love, Lost Gloves & Smitten Mittens och Unloved Glove.

Gruvligt silver

Som sämst kan svenska juniorhockeylaget vinna silver i det pågående världsmästerskapet. De har, enligt min mening, gjort riktigt bra ifrån sig och är värda guld. Silver är enligt upphovsmännen till dagens debattartikel i SvD en allt mer överutnyttjad och bortslösad resurs, som på sikt kan blir värd sin vikt i guld. (Skulle juniorerna vinna en silverbuckla kan en brist på råvarumarknaden innebära att prispokalen får en fantastisk värdeökning, vilket dock inte betyder det samma som att vinna guld.) Bakgrunden är att producenter av friluftskläder utnyttjar silver för att stoppa svettlukten. Det är även ett försäljningsargument att kunden inte behöver tvätta sina plagg lika ofta, när de är behandlade med silverjoner. Tyvärr hamnar silverjonerna så småningom med avloppsvattnet i sjöar och vattendrag där de inte gör någon som helst nytta - bara onytta i form av döda mikroorganismer. Utspridd i naturen blir de små koncentrationerna av silver svåra att återvinna.

Ett annat problem är att onödig användning av silver på sikt leder till resursbrist, vilket kan få ödesdigra konsekvenser för framtidens energiproduktion. Silver har nämligen en fantastisk lednings- och reflektionsförmåga, något man utnyttjar i solpaneler och solkraftverk. Så istället för att rädas lite svettlukt, borde vi frukta våra fortsatta möjligheter att framställa energi. Det blir således allt svårare för de producenter som använder silver som bakteriedödande medel i sina plagg att försvara detta. Även om personlig hygien många gånger kan vara ett nog så bra argument.