Äntligen! En grön marknadsföringskonferens.

All reklam är inte dålig. Att synas är att finnas.Eller hur? Det gäller väl inte minst alla de goda miljöinnovationer och
miljöanpassade produkter som utgör alternativ till de konventionella produkterna. I redan mättade marknader behövs nya grepp för att synas. Och på det sättet är reklambranschen många gånger kreativ. Ibland går det för långt. Som när man använder begrepp man inte riktigt vet innebörden (ex "miljövänlig") av eller utlovar en miljönytta som egentligen bara kan uppnås genom att inte bruka produkten alls (ex bilar). Hur företag och marknadsförare ska hantera miljöaspekten i reklamen, skapa affärsvärde och öka lönsamheten handlar dagens konferens om.

Läs programmet här och följ Twitterflödet under #WRSustainable.

Extra mycket mera reklam.

Igår kom brev-bäraren med det senaste numret av Effekt magasin. Förutom den sedvanliga dosen av aha-upplevelser blev jag riktigt glad över att hitta en artikel om miljörörelsens retorik. I "Kampen om dina värderingar" får vi följa miljöorganisationernas uppvaknande inför det faktum att deras tidigare kampanjmetoder inte fungerat. Numera börjar man se sig om efter bättre sätt att övertyga folk. Reklam är ett av de områden man utforskar. Och varför inte? Reklam har en stark påverkan på människors beteenden och vanor. Reklam får oss att agera utan närmare eftertanke. Och ja, just det, reklam är helt enkelt manipulation. Just därför känner sig många i miljörörelsen obekväma med att använda marknadsföringsmetoder i kampanjandet. Jag delar dock WWF:s Tom Cromptons tanke att kunskapen om reklamen kan användas i ett gott syfte. För den är en del av vår verklighet och en påtaglig del av det offentliga rummet där vi alla rör oss. Den påverkar våra tankar, handlingar och beteendemönster: vi handlar, bantar eller släcker lampan efter att ha tagit till oss reklambudskapet. I ett demokratiskt och fritt samhälle torde det offentliga rummet tillhöra alla - inte bara marknadskrafterna som nu utnyttjar det så effektivt . Detta är ingen uppmaning till att gå lös med sprayburk på offentliga ytor. Däremot en uppmaning till den som jobbar med någon sorts miljömässig kampanj att försöka förstå de givna förutsättningarna. Reklam är ett redskap. Att överlåta till andra att använda det och sen beklaga sig över resultatet är inte konstruktivt. Det är förnekelse och rädsla. Och dessa två har aldrig varit grunden till god diskussion eller demokrati - något flertalet miljörorganisationer företräder.

Dagens ord: EKOSTEKARE

Ekostekaren har gjort sitt intåg i den annars hummusdoftande ekovokabulären! Samtidigt som växthuseffekten pågår och ekostekaren kör sin miljöklassade(!) SUV önskar nyss nämnda och trendkänsliga individ konsumera loss på det nya innerstadsgotta: Rättvisemärkt espresso, KRAV-märkt choklad och ekologisk smoothie. Det är väl kanske även ekostekarens förtjänst att det finns mer Gore-Tex på Kungsgatan än Kungsleden. För visst ger man uttryck för sin kärlek till naturen och sin miljömedvetenhet genom att konsumera miljömärkt och bära funktionsmaterial avsett för polarexpeditioner? Tja, lite dyrare är det i alla fall.

Tack Asfaltsblomman för ditt nyord! Läs gärna recensionen där en av ekostekarens storstadsoaser beskrivs.

Miljö + möbel = sant

Spännande! Det är mycket roligt på gång just nu! Tim Jacksons bok Prosperity Without Growth kom ut på svenska (Välfärd utan tillväxt, Ordfront) och i samband med detta var han på Sverigebesök. Han drog fulla hus och fick full pott när det gällde den mediala uppmärksamheten: SR Klotet skrev och intervjuade, Effekt klimatmagasin gav honom rockstjärnestatus, Ecoprofile rapporterade, DN recenserade hans bok osv, osv. I SR Klotets intervju beskriver Tim Jackson begreppet konsumtion så här:

"vi spenderar pengar vi inte har på saker vi inte behöver för att göra intryck som inte består, på människor vi inte bryr oss om".

I en annan artikel i DN belyses de stora mängder avfall som skapas i detta konsumtionssamhälle, vår önskan att ständigt förnya oss själva och våra hem. Två av landets museer har tagit fasta på detta och skapat utställningarna Sopor (Nordiska Museet) och Waste Collection (Upplandsmuseet). Arrangörerna till årets möbelmässa Stockholm Furniture Fair anser inte att det finns något intresse för ekotrender på inredningsområdet. För den som tycker annorlunda har Kulturhuset sin egen möbelmässa: Slow Living. Här ges utrymme för de gröna rörelserna inom dagens möbeldesign, prisbelönta och namnkunniga personer dyker upp i olika sammanhang och för hemmafixaren finns tillfälle att inhämta kunskap om miljömärkta möbler, golv och målarfärger. Kanske kan vi skapa något nytt bortom "Ljust och fräscht".

När skjortan kostar skjortan.

Enligt analytiker, råvaruexperter och andra smartskallar kommer priset på bomull stiga till nya rekordhöjder. Detta kommer i sin tur leda till att bomullskläder blir lite dyrare än vanligt. Priset på andrahandsbomull påverkas inte i samma utsträckning som nyproducerad bomull, vilket är en god anledning att handla second hand. Hitta en butik nära dig genom att söka på Ekoguiden. Förutom adress och öppettider får du ett omdöme om butiken, vilket kan vara till nytta för den som ställer lite krav på produkternas ursprung och miljöpåverkan. Lycka till med att förnya garderoben!

Och nu blir det mer reklam

Det finns dom som använder reklamen för att sälja en produkt eller tjänst och så finns det dom som vill få oss att fundera över våra inköp, vår livsstil och miljöproblemen dessa medför. Bland de senare återfinns bland annat WWF och Greenpeace, men även en brasiliansk organisation som med en estetisk och småporrig bild försöker kommunicera att förstörelse av naturen utgör ett hot mot arter. Jag undrar vad svenska RO skulle säga om deras vågade bild. Döm själv! Min egen favorit är Tarzan som svingar sig ut mot ett kalhygge. Förbaskat snyggt.

Titta det snöar. Igen.

Nu får den här vintern se till att vara över snart! Men för vissa vill det inte riktigt sluta snöa, trots töväder. Mjäll är inte den roligaste anledningen att ropa "Titta det snöar!". Därför erbjuder en rad schampomärken speciella mjällschampon. Nackdelen med dessa är att de ofta innehåller det svampdödande ämnet zinkpyrithon som förutom svamp även skördar andra goda mikroorganismers liv. Zinkpyrithon klassas som miljögift. Och det är ju inte bra. En medveten konsument anmälde nyligen L´Oréals schampo Elvital Anti Dandruff för vilseledande reklam, eftersom "det kemiska ämnet [zinkpyrithon] presenteras på ett positiv sätt vilket är vilseledande för konsumenter"

Lämpligt nog finns det ingredienser i vår närhet som är minst lika effektiva som det svåruttalade zinkpyrithonet. I SVT:s serie Trädgårdsapoteket visar James Wong hur man tillverkar sitt eget mjällmedel. Ingredienserna är få och det är fruktansvärt enkelt att koka ihop sin egen medicin. Här kommer receptet!

6 msk rosmarin

3 msk timjan

3 msk lavendel

kokosolja

Skölj och hacka de färska örterna. Lägg dem i en glasskål med lock och täck med kokosolja. Ställ skålen över vattenbad och koka på svag värme till dess att oljan antagit en vacker grön färg. Låt svalna och sila därefter bort örterna. Tillsätt pepparmyntsolja och häll upp på flaska. Använd oljan genom att smörja in hårbotten regelbundet.

Farligt vackert

I en serie fotografier visar J Henry Fair en annan sida av människans förorening - dess överraskande, men illusoriska skönhet. Bilden ovan är en närbild av det slam, med bland annat gips och fosfor, som är biprodukt vid framställning av gödsel. Tack vare(?) en viss förekomst av radioaktiva ämnen används slammet i kärnkraft och kärnvapen.

Andra bilder föreställer aluminiumframställning. Något som kan gå fruktansvärt fel och ta kål på allt liv som kommer i kontakt med de giftiga restprodukterna, vilket innevånarna i västra Ungern fick erfara 2010.

Genom kameralinsen upplever vi inte de giftiga ångorna utan bara föroreningarnas farliga skönhet. Den som känner sig sugen på fler vackra fotografier beger sig till Gerald Peters Gallery i New York eller tittar på bildspelet här.

Fiskafänge

I december skrev jag om en ny brittisk programserie som kommer att granska den internationella fiskeindustrin. I går kväll sändes första avsnittet av The Big Fish Fight. Och på Guardian jublar man. Äntligen någon som belyser fiskeproblematiken på bästa sändningstid och med ett stort antal kända ansikten att backa upp påståendena och kampanjen i sin helhet.

Att hälften av den fångade fisken slängs tillbaka överbord – död, är ju faktiskt helt oacceptabelt. De brutala fångstmetoder som används vid exempelvis fångst av tonfisk har fått Tesco att vakna och besluta sig för att anlita leverantörer med mer hållbara fångstmetoder.

Bland de deltagande kockarna finns Hugh Fearnley som syntes i svensk tv under jul- och nyårshelgen i serien ”Det goda livet”. Tänk om det fanns lika inspirerande, roliga och kunniga ”aktivister” som Hugh på vår sida Nordsjön. Då hade i alla fall jag varit gladare än laxen och piggare än mörten!

G-kraft eller hur din gran blir energi

Så var det dags att kasta ut julens vackra prydnadsträd. På många platser inne i centrala Stockholm bildas vid den här tiden på året en allé av döda granar längs med trottoarkanten. För att underlätta för de redan hårt prövade fotgängarna kan det dock vara en idé att lämpa av granen på en uppsamlingsplats eller ta den till en återvinningscentral (ÅVC).

Stockholm stad erbjuder goda möjligheter för den som vill bli av med sitt barriga granhelvete. Väl omhändertagen hamnar granen i värmekraftverket, bränns och blir energi. För att förstå hur mycket mer nytta en gran gör i värmeverket än utkastad i kylan, kan sägas att en uppbränd gran ger energi som motsvarar elen till fyra maskiner tvätt. Så gör en av årets första goda gärningar – kasta granen på rätt ställe. (För den som bor utanför Stockholmsområdet är det andra regler som gäller. Kolla på din kommuns hemsida för mer information.)

Stalinkrabbans undervattensinvasion

Det som roar norska turister, oroar WWF. Genom en pågående undervattensinvasion längs den norska nordkusten intar nämligen en stor krabbart nya territorier. I reklamen från Visit Norway får vi veta att man som turist kan åka ut och fiska krabborna som kan bli ett par meter stora och väga upp till 15 kg. Ett ben från krabban kan mätta en fullvuxen människa, vilket säger en del om krabbans storlek. I Aftonbladet kallar man den vitsigt för Stalinkrabba, eftersom det var ryssarna som planterade ut krabban i Barents hav utanför Murmansk på 1960-talet. Den var eftertraktad för sitt goda kött.

Naturligtvis måste ett så stort djur äta något för att kunna växa och det är just detta som av WWF ses som ett problem. Eftersom krabban är en invaderande, och därtill aggressiv art, hör den inte hemma i norska fiskevatten och hotar därmed de inhemska arterna. På sikt är det fullt möjligt att krabban tar sig ännu längre söderut och når den svenska västkusten. Visst skulle det kunna innebära nya möjligheter för yrkesfiskarna, men mer sannolikt blir den ett reellt hot mot befintliga bestånd och därmed fiskarnas framtida inkomster. Marknaden för krabba måste ju någon gång vara mättad, för inte vill väl krogarna överge sin fisk- och skaldjursmeny för att enbart servera krabbkött.

Vante söker maka

Blivit av med en mössa eller vante i vinter? Ibland undrar jag vad som händer med alla udda vantar som folk tappar. En ensam vante gör knappast några andra än enarmade banditer glada och såna finner man sällan på våra breddgrader. Min kompis Pauline, som bor i Oslo, berättade för mig om en supersmart affärsidé: Man samlar ihop alla borttappade vantar och parar ihop de udda exemplaren med andra udda exemplar. På så sätt får man nya, unika par som efter en tvätt kan säljas vidare. Det lär finnas någon i Oslo som startat sin verksamhet utifrån denna affärsidé. En vintervärmarsuccé att föra på export? Att förlora vantar verkar vara ett internationellt fenomen, vilket en sökning på "lost glove" ger en fingervisning om. Här är ett par av resultaten: Glove Love, Lost Gloves & Smitten Mittens och Unloved Glove.

Gruvligt silver

Som sämst kan svenska juniorhockeylaget vinna silver i det pågående världsmästerskapet. De har, enligt min mening, gjort riktigt bra ifrån sig och är värda guld. Silver är enligt upphovsmännen till dagens debattartikel i SvD en allt mer överutnyttjad och bortslösad resurs, som på sikt kan blir värd sin vikt i guld. (Skulle juniorerna vinna en silverbuckla kan en brist på råvarumarknaden innebära att prispokalen får en fantastisk värdeökning, vilket dock inte betyder det samma som att vinna guld.) Bakgrunden är att producenter av friluftskläder utnyttjar silver för att stoppa svettlukten. Det är även ett försäljningsargument att kunden inte behöver tvätta sina plagg lika ofta, när de är behandlade med silverjoner. Tyvärr hamnar silverjonerna så småningom med avloppsvattnet i sjöar och vattendrag där de inte gör någon som helst nytta - bara onytta i form av döda mikroorganismer. Utspridd i naturen blir de små koncentrationerna av silver svåra att återvinna.

Ett annat problem är att onödig användning av silver på sikt leder till resursbrist, vilket kan få ödesdigra konsekvenser för framtidens energiproduktion. Silver har nämligen en fantastisk lednings- och reflektionsförmåga, något man utnyttjar i solpaneler och solkraftverk. Så istället för att rädas lite svettlukt, borde vi frukta våra fortsatta möjligheter att framställa energi. Det blir således allt svårare för de producenter som använder silver som bakteriedödande medel i sina plagg att försvara detta. Även om personlig hygien många gånger kan vara ett nog så bra argument.